Graviditetstestet lyste med ETT starkt streck. Icke gravid. Dessutom ljusrosa flytningar. Hej mens! Hoppas nu att den bara kommer igång ordentligt och inte fjantar sig...
Nu är det ju som det är och tyvärr blev det inget denna gång. Känner mig lite tom men det är ju som det är. Gick in till maken som låg kvar i sängen och då brast det. Jag grät, grät och grät. Och han tröstade. Min fina underbara man! Som jag älskar honom! Men jag är så rädd att JAG aldrig ska kunna ge honom det han mest av allt vill ha. Tänk om det aldrig går? Vad gör vi då? Det är ju mig det är fel på...även om han säger att det är VI, vi gör detta tillsammans. Det hade lika gärna kunnat vara jag, säger han. Och ja, så är det ju. Men nu är det ju mig det är fel på, och det gör så ont i mig.
Jag fortsätter hoppas...nu börjar snart en jobbig period igen med sprutor och läkarbesök men så är det. Hoppet lämnar mig aldrig!
2 kommentarer
Tjejen bakom Kampen mot PCO
09 Nov 2013 17:47
KRAM till dig! Det var lite som du misstänkte, att du hade pms istället för graviditetssymptom. Trist, men ska ni börja med Puregon nu under den här mensen eller vänta?
Dujaghanvi
09 Nov 2013 23:42
Jag blir så ledsen för er skull. Men jag blir också glad över den fina relation ni verkar ha. Gråt - det är ok. Gråt tills du inte orkar mer. Till slut orkar du resa dig efter förlusten. Och han har så rätt - din fina man - ni gör detta tillsammans. För att ni tillsammans vill skapa ert framtida liv. Det är inte dig det är fel på. Tänk aldrig så, för det finns inget som du kunde eller kan göra åt detta. Mer än att kämpa - och det gör ni ju! Ja, ni har otur, allt igenom just nu. Men det kommer, även om det inte känns så just nu. Och man får tycka synd om sig själv och all orättvisa! Man får gråta och vars ledsen över det som kunde ha varit. Stor kram till dig!
Kommentera