Konstigt det där, hur tiden liksom går men ändå står still? Snart helg igen, ju! Hur skönt som helst! Jag är rätt illamående till och från och då är det jobbigt att vara själv med E. Men det går såklart, jag gör mitt bästa även om jag känner mig som världens sämsta mamma ibland...
På ett sätt vill jag att dagarna ska gå så vi får gå på nästa ul men samtidigt inte för jag vill njuta av varje dag med E. Njuta av nuet liksom, så jag försöker göra det och inte älta och fundera så mycket. Kan ändå inte göra mer än att vänta och vänta. Hoppas bara allt är bra, men varför skulle det inte vara det?
Nej, nu är det dags att roa min lilla huligan fram till nio...då kryper vi ner och sooover E och jag. Zzzzzzzz...E vaknade vid midnatt och var klarvaken, som tur är somnade hon om efter en halvtimme men ändå. Puh.
Kommentera