Jag känner mig konstig idag. Trött, orkeslös...lite snurrig, lite svag...jag kände mig såhär ganska ofta i slutet i graviditeten med E, så det är inte så att jag blir orolig. Men det är jobbigt! Imorgon börjar jag jobba halvtid, hoppas det går bra...och att jag orkar. Men jag tar det som det kommer, det blir som det blir. Har verkligen ingen lust att jobba men men, det är som det är.
Jag tänker mycket nu. På livet efter lillasysters ankomst. På förlossning, på amning, på hur man klarar livet med två små...och så tänker jag på mer "enkla" saker som hur man klär en nyfödd som föds mitt i vintern, hur vi ska få in dubbelvagnen i huset och hur man ska hinna med. Hehe. Mycket som snurrar nu.
Nästa gång vi har tid hos barnmorskan ska jag be att få komma till specialistmödravården och prata om min nästa förlossning. Jag vet inte riktigt vad jag vill och hur jag känner. I många månader efter Es förlossning sa jag att jag aldrig mer skulle föda barn, vi fick nöja oss med ett. Sen har vi ju alltid drömt om att kunna få två, och nu när jag är gravid igen så vet jag inte hur jag ska sortera mina tankar riktigt. Jag vill aldrig aldrig ALDRIG utsätta mig för en sån förlossning jag fick med E igen. Jag har inte problem med att föda barn, smärtan kan jag ta, men det är så mycket annat som snurrar. Ska jag föda med kejsarsnitt? Jag är fullkomligt livrädd för att förlossningen ska bli som den med E, visste jag att den skulle bli lättare skulle jag inte tveka men man VET ju inte det. Ingen aning, såklart. Gah. Nån som fött med kejsarsnitt här? Hur känner ni efteråt? Skulle ni föda med kejsarsnitt igen? Jag blir galen på snurret i huvudet...
Nåja. Vi är i vecka 24 idag i alla fall...veckorna går...
3 kommentarer
Dujaghanvi
30 Aug 2015 13:50
Inte konstigt att tankarna snurrar tror jag! Man vet ju inte riktigt vad som kommer..även om jag tror att man är lite, lite mer förberedd när det vankas nummer två, så vet man ju aldrig hur det kommer vara! Ny person! Och dessutom två! Hinna med allt, samtidigt som det garanterat också kommer vara fantastiskt! Kort och gott: Tror du kommer klara det galant! Även om
det såklart kommer va tufft också.
Jag födde med akut kejsarsnitt, eftersom hon inte vill komma ut, och jag inte öppnade mig som jag skulle. T.o.m. Gick tillbaka från 7 till 5 cm (att man ens kunde göra det var helt nytt för mig!). Det var jättetufft direkt efteråt. Jag hade kateter de första dagarna efteråt. Och jag hade en lång uppförsbacke med att kunna gå igen. Det är en stor bukoperation. Det får man inte glömma. MEN, jag funderar på - om det blir en andra gång - att göra det igen ändå, faktiskt. Jag är livrädd för att det ska bli som sist, ett långt utdraget värkarbete som ändå leder till ett nytt snitt?! Man vet ju inte. Men det är farhågan. Därför skulle jag - i dagsläget - trots arbetet tillbaka till att kunna gå igen - välja snitt. Vet inte om det spelar in att det var ett akut snitt? Kanske bättre vid ett planerat? Prata absolut med din barnmorska om det! Och kom ihåg att de inte kan neka dig om du proppsar på det och bestämmer dig för det!
Bollar gärna mer om snitt om du vill! :)
Lycka till imorgon på jobbet, kram!
Dujaghanvi
01 Sep 2015 00:01
Ja det är klart, det är ju värre när man har en liten knatte att ta hand om redan. Som ska förstå att det kommer en till osv. Man kan ju liksom inte - och vill inte heller såklart - ägna sig bara åt den nya lilla bebisen. Bra att ni är hemma allihop länge, smart! Det tror jag ni kommer tjäna på!
Det kanske är värre när det är akut. Delvis snopet. Delvis chockartat. Förstår precis hur du tänker med snitt, jag tänker likadant, och kommer förmodligen kräva ett om det blir aktuellt. Och det känns lite som att du redan har bestämt dig. Det enda jag har hört är att andningen kommer igång lättare för barnet om man föder vaginalt. Värkarbetet ser till att det blir så. Att vätskan trycks ur lungorna. Men jag menar, hur många barn föds inte med snitt?! Min mans kusin arbetar som förlossningsläkare i sydamerika, där föder man bara med snitt. Om man har råd dvs. Vaginalt är mer för fattiga. Hemskt. Men så är det, där det spelar roll om man har pengar till sjukvård eller ej. Han förstår inte alls hur man kan göra som vi gör i Sverige, där vi mer utgår från vaginalt. Kulturskillnad kanske? Men han är ju ändå läkare tänker jag..?
Trygg vet jag inte om jag var? Jag var livrädd för att bli snittad. Men när de väl rullade iväg mig och det blev som det blev så va de ju väldigt fina och omhändertagande i operationssal och uppvak. Och det blev ju bra. Plus att jag nu känner att jag hellre skulle göra ett snitt. Det måste ju va ett bra betyg? ;) Eller så kanske jag ändrar mig..?
Men det är bra att du är benhård! DU bestämmer! :)
Dujaghanvi
02 Sep 2015 00:21
Bra! Bra att du bestämt dig! Lita på din instinkt. Och jag håller med, sjukt att man känner så, att förlossning inte gjorts "på riktigt" utan vaginal förlossning eller första tiden inte "bra nog" utan amning. Det är fullt lika bra! Sådeså! Man ska bara köra på med det som är bra för en själv, det man tror och upplever som bra för en själv! För ingen annan kommer se till att man får det! Heja dig i de beslut du tar! Men jobbigt med tankarna såklart..försök släppa! Ska försöks göra detsamma!
Kommentera