Mina hormoner är överallt. Jag känner alla känslor man kan känna och lite till, allt gånger hundra. Jag känner liksom allt just nu. Glädje, lycka, tacksamhet, oro, trötthet, irritation... Jag är så glad, tacksam och lycklig att lillasyster snart är här, men jag är också väldigt orolig just nu. Hoppas att allt kommer gå bra, att jag slipper må som jag gjorde efter förra förlossningen, att det kommer gå bra för E att vara ifrån oss, att allt går som planerat...ja...lite så.
 
E ska vara med mormor och morfar vilket är jättetryggt och hon älskar dom och är van att vara med dom, men hur ska det gå när det blir en längre tid? Det kommer ju liksom bli mer än hon varit ifrån oss innan, vad ska hon känna, tänka, tro? Lilla hjärtat, jag får ont i magen av att tänka på att vara ifrån dig mer än en dag som varit max hittils...men det kommer gå bra, det måste gå bra! 
 
Tröttheten är sjuk, jag är konstant trött och har ont i kroppen. Sammandragningar, molvärk, foglossning...skulle kunna sova jämt. Men det vill man ju inte. Men jag sover så ofta det går, hehe. Blir några vilor per dag!
 
Jag blir också VÄLDIGT irriterad på människor som inte förstår att jag inte orkar just nu. Jag har bestämt att jag har MAX en sak inplanerad per dag, och med det menar jag allt från att åka och handla med maken och E till att åka till IKEA eller kanske tvätta några maskiner eller fika med en vän. Vissa förstår inte att jag inte orkar att de "bara kommer förbi en snabbis" eller undrar om jag kan hjälpa till med nåt. Det gör mig ledsen och irriterad, som att jag gör det för att jävlas? Jag orkar inte, så enkelt är det. Men ja, nåt gott för det väl med sig i längden för vissa människor har jag insett att jag klarar mig utan...
 
Nä, en kopp te nu och slapp i soffan. Ikväll ska jag lägga mig tidigt...

1 kommentarer

Dujaghanvi

09 Dec 2015 09:31

Jag hoppas att du bara lyssnar på dig själv, att du bara gör en sak per dag, max! Och att du vilar så mycket du bara kan! Förstår att känslorna är lite all over the place, det hör nog till, även om det kan vara jobbigt.. 8 dagar kvar... Åh, snart är ni fyra! Så fint, så härligt!

Slappa nu!!! Kram

Svar: Ja jag försöker, och oftast går det bra men ibland blir man så trött...det känns så dumt att den lilla energi man har ska gå åt till att bli irriterad på idioter. Vill lägga all tid och energi på att förbereda mig, vila och vara med E! Ja, det är helt sjukt...trodde jag skulle förstå mer denna gång men icke, det är lika svårt den här gången, haha! Kram!
Drömmar och längtan

Kommentera

Publiceras ej