Intensiva magsjukedagar. Ber fortfarande om att maken ska slippa. Jag är inte sjuk längre men har fått magkatarren från helvettet som en härlig biverkning. Ja, ja. Det går väl över. Men att må ständigt illa alltså... Mycket gnäll här nu känner jag men det får vara så. 

Puh alltså. Sjuka barn gör att man blir psykiskt utmattad. E var så dålig en gång så jag ringde 112, alltså...jag var sååå rädd och bemöts av en kärring som ifrågasätter varför jag ringer 112 och inte 1177 som hade 22 minuters väntetid när jag inte får kontakt med min dotter?! Har besökt akuten för första gången, en plats jag gärna (såklart) inte besöker igen. Huvva. Sen en magsjuka själv på det...ja ni hör ju. 

Jag behöver semester...och en frisk mage...nuuuuuu!

Kommentera

Publiceras ej