Ibland slår det mig. Bland bajsblöjor, stress, spyor och matkrig. Glädjen och lyckan över mina två tjejer, tänk att det blev såhär bra? 

Min stora lilla E, min älskade förstfödda som tog mig med storm. Hon visade mig vad livet egentligen är. Envisa ungen som gör allt för att testa varje liten gräns tre gånger extra. Hon som blir galen om hon inte får som hon vill och har röstresurser utan dess like. Hon som älskar att räkna och älskar att vara ute i timmar i alla väder. 

Och min lilla bebis V. Som är så glad jämt, utom när syrran sätter igång att skrika. Då blir hon så rädd så rädd. Hon är livrädd för E och hennes utbrott, men så fort hon ser henne börjar hon le och flaxa med armarna. Hon hatar att sova själv, hon ska bara sova på mamma eller pappa. Eller i vagnen. Men på nätterna sover hon bra i sin egen säng tack och lov. 

Nu när V snart är fyra månader känner jag att allt börjar falla på plats. Visst är det gulligt med en minibebis MEN jag har insett att det roliga börjar nu, och blir bara bättre och bättre. För mig! Min bästa vän älskar bebistiden och tycker det är den bästa så alla är vi olika... Jag ser fram emot sommaren nu! En nästan tvååring och en halvårsbebis, kul kombo om ni frågar mig!

1 kommentarer

Dujaghanvi

09 Apr 2016 21:42

Härligt! ❤️

Kommentera

Publiceras ej