Jag är så trött. Så besviken. Så leds. Både jag och maken är ju sjuka. Vem får ta barnen fulltid, sova med dom, mata, fixa? Jag. För att maken orkar inte. Jag då? Orkar jag? Ja jag orkar, för att jag måste orka. Jag kan ju inte låta barnen gå med bajs i blöjan och hungriga för att jag inte orkar ta hand om dom. Att inte orka sa man upp när man skaffade barn liksom. Men men. Jag biter ihop. Igen.
Kommer säkert ångra att jag skrev det här i bitterhetens sekund. Men men. Jag behöver sova och få vara sjuk jag med, inte bara vara mamma.
Kommentera