Jag är så trött. Så trött. Jag känner lite att jag behöver semester. Ha ha. Jo men visst.
E börjar förskolan på tisdag och just nu känner jag bara guuud vad sköööönt. Årets mamma typ. Men jag känner att jag inte orkar med, hur räcker man till? Dessutom har lilla damen börjat med massa hyss, som att slåss och bara göra sånt man inte får. Helt förståeligt absolut, men lika jobbigt för det. Och så det dåliga samvetet, hur kan jag tycka att min egen unge är JOBBIG??? Årets mamma som sagt. Det är svårt att veta hur man ska bete sig och hantera vissa saker, vad är rätt och fel? Hur vet man?
Jag hinner ingenting. Jag kan acceptera det vissa dagar men ibland är det jobbigt. V har ett stort närhetsbehov och såklart ska hon få det. Men ibland är det jobbigt att sitta i soffan flera timmar när man ser alla måsten bara bli fler och större...jag försöker slappna av men det är svårt.
Jag försöker tänka; "it's a bad day, not a bad life"...en dag i taget. Mina barn får kärlek och de ger mig kärlek...det är allt som betyder nåt i längden. Och vi går mot ljusare tider, snart är det vår!!!
1 kommentarer
Dujaghanvi
10 Jan 2016 22:54
Med handen på hjärtat så tycker nog alla att det är jobbigt med ungar, även sina egna! Det tycker jag iaf, definitivt! De prövar ju en konstant! Jag tycker inte du är ett dugg konstig, och dessutom tror jag att du är världens bästa mamma till dina barn! Ha inte dåligt samvete för det, det kommer säkert bli jättebra för alla med förskola! Och så orkar du vara supermamman när E kommer hem från förskolan, när du "bara" tagit hans om V. Vissa dagar iaf. Och vissa inte. Så är livet. Lika bra att de lär sig från början, ibland är livet fantastiskt, ibland skitjobbigt! Kram!
Kommentera