...och inte så mycket nytt. Jag bara väntar, typ. På mensen känns det som. Det är ju helt sjukt att jag redan nästan gett upp och tänker "ja men nästa gång, då jävlar kommer det ta sig". Det är ju inte kört på långa väntar än. Men ja...det känns som att det är det.

Inga symptom på något än. Det molar lite ibland, har huggit till några gånger idag. Men annars ingenting. Jag ska inte testa förrän tiiidigast nästa lördag. SKA INTE.

Min historia:

Slutade med p-piller i juli 2012 och fick ingen mens. Jag visste redan innan att jag hade PCO och hade förstått att det kunde bli svårt att bli gravid. I september fick jag hjälp från en privat klinik. Där testade jag enkel-, dubbel- och trippel-dos med pergotime. Tyvärr visade det sig att det inte fungerar på mig, och jag fick remiss till en fertilitetsmottagning.

I maj 2013 började jag med min första omgång puregon-sprutor. Tyvärr fick detta avbrytas i juni pga. mottagningen stängde över sommaren.

I augusti började jag med försök 2, vilket resulterade i en fin äggblåsa på 13 mm CD 23. Detta läkarbesök var jag tyvärr hos en annan läkare som valde att göra lite annorlunda än vad min "riktiga" läkare velat göra. Tyvärr fick jag inte Ovitrelle och om jag verkligen hade ägglossning är osäkert. Tyvärr blev jag inte heller gravid, utan fick mens några veckor senare.

Försök 3 började i slutet på september och resulterade i en fin äggblåsa på 18 mm på CD 26. Denna omgång fick jag ta Ovitrelle som med största sannolikhet gav ägglossning. Mensen kom ca. två veckor efter ägglossningen så tyvärr ingen graviditet denna gång heller. 

I november började vi försök 4 som visade en fin äggblåsa på 14 mm på dag 11 (!!!). Även denna gång fick jag Ovitrelle utskrivet, som intogs på cd14. I början på december fick jag spottings och trodde att mensen var på g. Dock kom ingen mens och den 16 december plussade jag! 

Den 21 augusti föddes vår fantastiska dotter! Värt allt slit i världen!

Ja bara för att jag skrev att jag inte hade ont. Fyyyyy satan. Imorse vid tjugo över sex började det. Jag fick så ont att jag knappt kunde stå. Tog en alvedon och den jävligaste smärtan gick över rätt fort som tur är, men jag ringde ändå fertilitetsmottagningen och pratade in ett meddelande. Jag hade småont trots alvedon fram till typ tio. Då gick det över. Nu har jag inte ont längre och har pratat med sköterskan, hon sa att det med största sannolikhet är ägglossningen jag känt. Hon sa att man kan få ont om ägget blir för stort, men eftersom mitt var 18 mm i fredags var det ingen risk för det, plus att jag inte kunde vara överstimulerad. Så det var ju skönt! 
 
Hoppas bara vi prickade in ägglossningen. Hade sex vid nio igår och (antagligen) ägglossning imorse, inte helt omöjligt va?