Vipps blev cd 4 till cd 1 och mensen kom med bravur. Pang sa det, och jag fick ont i magen och helt vanlig, normal mens. Eller ja, vad man nu ska säga. 

Så nu är jag GLAD att jag inte börjat spruta, vet inte hur det blivit då. Nu blir det sprutstart på onsdag och ännu ett samtal till Fertilitetsmottagningen imorgon. De tycker nog jag är galen snart, tre samtal i rad om min mens och massa frågor. Men jag tror säkert de är vana, haha. 

Alltså blev allt lite senarelagt och OM jag hade äl hade jag alltså det ännu senare. Pttja...kroppen gör som den vill, helt enkelt!

Pratade med sköterskan imorse och hon tyckte att jag skulle ha börjat igår. Bittert! Men men, jag känner mig ändå nöjd med mitt beslut att prata med dem innan jag började eftersom jag var så velig.
 
Så, ikväll blir det sprutstart! På cd4 istället för cd3...
75 ie kör vi...heja heja!
Jag är ganska känd för att vela. Jag hatar att ta beslut och vill gärna att nån annan ska ta dem åt mig. Sån är jag. Jag är livrädd för konsekvenser som kan bli av mina val.
 
Som nu. När det inte blir som jag tänkt, igen. Jag var så glad i fredags att mensen äntligen kommit, men jag har ärligt talat inte kännt den mycket alls. Jag som BRUKAR ha så ont i ungefär ett dygn har bara känt molningar, känt mig uppblåst och diverse andra mens-symptom. Och så har jag mina blödingar som trots allt faktiskt är blödningar, om än inte jättestora och mest bruna fast ofta lite färskt också. Fast igår kom det nästan ingenting.
 
Igår var jag jätteledsen och nere. Jag kände mig ensam, fast jag inte är det. Även fast jag har världens bästa man som stöttar mig till 100% så är det ju inte samma sak för honom som för mig. Såklart. Mitt liv kretsar till 99% kring mensens vara eller icke vara just nu. Det gör det inte för honom. Han säger bara att antingen tar du den eller så gör du inte det, vad är det värsta som kan hända? Och ja, han har rätt. MEN det värsta som kan hända är att det blir "fel" och att det blir ytterligare väntetid. Men en vecka hit eller dit...en månad hit eller dit...det skulle ju inte göra nåt om man VISSTE att det skulle gå vägen nån gång.
 
Blir så bitter att det blir såhär på helgen...i vanliga fall kan man ju ringa till mottagningen och få svar, men inte nu. Imorgon kan jag få svar, men jag vill ha svar nu! Vad händer om jag tar sprutan ikväll och det inte är cykeldag 3? Är det jätteviktigt? Vad händer om jag väntar tills imorgon med att ta sprutan? 
 
Åh. Jobbigt är det!