Det blir inget kejsarsnitt för mig. Det fanns ingenting att diskutera ens. Hur det känns? Jag vet inte. Återkommer när jag landat lite i beslutet. Just nu känns det bara skönt att ha ett beslut, konstigt nog. Det blir nog bra...
Hatar min starka känsla just nu; att vi kommer få ett nej till kejsarsnitt. Den känns sååå stark, känslan. Kanske bara psyket som ställer in sig på det värsta?! Gah. 

Nåja. Två dagar kvar. 
Nu är jag hemma på heltid! Egentligen har jag varit det sen i onsdags då jag sjukskrev mig resten av veckan men ja, nu är det liksom helt officiellt att jag är HEMMA med graviditetspenning resten av graviditeten. Sååå sköööönt! Nu ska vi bara renovera köket, lillasysters rum och fixa klart våra andra projekt. Hehe, nä, skämt åsido. Men lite ska vi allt få gjort när lust och ork finns. Vi får passa på nu när maken är föräldraledig och jag är hemma på heltid. Tiden kommer inte finnas sen, det är en sak som är helt säker. Heeelt säker.
 
Vaknade natten mot onsdag med nån typ av värkar. Fick panik. Mina föräldrar som ska ta E under förlossningen är bortresta och jag kan inte tänka mig NÅGON annan att lämna bort henne till mer än en timme typ, så jag fick ännu mer panik. Tänk om vi måste åka in? Jag låg och andades och som tur var gick det över. Sen dess har jag inte känt något mer men som sagt sjukskrev jag mig resten av veckan. Har även klargjort för mina föräldrar att efter denna resa stannar de bannemig hemma, haha. Nu kommer ju förhoppningsvis förlossningen ske under kontrollerade former på ett bestämt datum, men ändå. Man vet aldrig...
 
Drama drama...jag försöker att inte tänka så mycket på torsdagens läkarbesök fast jag gääärna vill dra fram tiden. Vill bara veta. Nu.