Och jag är inte alls bra på att skriva här, förlåt. Ser att det är ganska många som kikar in här ändå så tänkte skriva ett litet hej.

Vi mår bra! Jag jobbar heltid, maken är föräldraledig. V blir 10 månader på måndag!

Det har hänt så mycket med båda mina tjejer. E har blivit så stor, hon är så klok och har så många funderingar. Det är så häftigt att kunna gå hand i hand med MITT barn och prata om alla funderingar hon har. V kommer snart gå tror jag, hon tar sig fram snabbt som en vessla och E får panik ibland, haha. Hon stänger in sig i sitt rum ibland när hon vill vara ifred. Jag förstår henne. Det är inte alltid kul att vara storasyster, MEN hon är oftast så go med henne, delar gärna med sig av mat osv, man får vara med dock så hon inte langar över en äppelbit eller nåt annat som en tandlös 10-månaders inte bör äta.

V har inga tänder än (!) men en god aptit. Hon äter allt; burkmat, icke burkmat, samma mat som oss. Ja det som passar bäst helt enkelt. Det är ju så enkelt. Hon är enkel!

Livet alltså, livet! Tänker ofta; tänk att det blev såhär bra.

(Och nu ska jag inte lura er för shit vad kaos det är här hemma minst en gång varje dag. Det låter så fint och pretto när jag läser det jag skrivit ovan MEN kaoset liksom tillhär det härliga. På nåt konstigt sätt. Svårt att tänka när man är mitt i "byta 8 bajsblöjan idag" "laga mat som ingen vill äta" eller "nu har E suttit vid paddan alldeles för länge men jag orkar inte bry mig". Eller varför inte "skrikande unge idag igen så vi kör babblarna till middagen". Bobbo och Diddi och Babba är stående gäster på våra middagar ;) Ville bara klargöra det. Det är ett tvåbarnskaos men det är mitt kaos och jag ÄLSKAR det!)

Kommentera

Publiceras ej