Ja, det där hjärtat alltså. Ständigt utanpå, ständig oro...ständigt dåligt samvete. Inatt var V bara hungrig, vet inte hur många flaskor hon åt. Sen vaknade E mitt i natten så jag gick in till henne och la mig. Sen fick jag dåligt samvete. Gah, jag låg och hade ont i magen för jag inte var hos V. Fast maken hade henne och han tar precis lika bra hand om henne som jag gör så gjorde det ont, jag kände mig som en svikare. Min lilla minitjej som suttit ihop med mig i 10 månader, jag saknade så det gjorde ont FAST jag låg brevid E och luktade på henne så var det sjukt jobbigt. Knäppt, ja. Men dessa känslor som inte går att styra alltså...alla hormoner...all kärlek...puh. Ständigt nära till tårar, ständigt rörd...
Sen det där med att helt plötsligt ha två barn, att ha dåligt samvete att E kommer i andra hand ibland. Att hon inte kommer först som hon är van vid, det är jobbigt. Hon har ju till 90% av tiden 100% uppmärksamhet från en av oss men ÄNDÅ. Jag vill ju alltid vara med båda mina barn. Jag vill ha fyra armar och två huvuden, typ.
Jag är sååå tacksam att maken är hemma med oss till mitten av februari! Hoppas att vi hunnit få lite mer rutin på allt då...
E och maken åkte och handlade och jag och V slappar. Jag håller på att spana på en sån där välling/ersättningsmaskin...vill sååå gärna ha en...tänk att bara kunna tillreda ersättningen från en app på telefonen? Hehe...drömmen! Måste bara fundera på om det är värt det...maken som är prylgalen säger KÖP som vanligt men jag är den snåla här hemma ;)
Kommentera